Kära Mor,
jag har precis gjort klart min handlingslista. Alldeles nyss frågade jag far om han ville följa med till Chile och handla. Han rörde inte en min. Han satt kvar vid sin plats och tittade drömmande ut mot havet som han brukar. Jag tog det som ett ja.
Ugglas


Kära Mor,
Innan jag hjälpte Far upp på sin båt så att vi kunde segla iväg samlade jag mina vänner för ett minnesvärt porträtt. De skulle tänka på oss. Sa de.
Ugglas


Kära mor,
Vädret ute till havs är skiftande, vissa dagar ligger vi bara och solar på däck medan en stilla vind ger oss en maklig skjuts. Men ibland blåser det från jordens alla hörn och vågor stora som berg slänger iväg våra båtar så att vi tappar bort varandra. Det dröjer flera veckor, ibland månader tills vi finner varandra på nytt. Jag frågar Far om han vill fortsätta resan. Det är nog en bit kvar, och farligare kan det bli. Stenen säger ingenting. Han har en bestämd blick riktad mot havets ände och jag tar det som ett ja.
Ugglas


Kära Mor,
Vi hade slutat att räkna dagarna och månaderna när vi såg land för första gången. Det var en vacker ö mitt i havet där vi trodde oss kunna hitta frukt, djur och människor. När vi landstiger och berättar för öborna att vi är från Sverige frågar de om det är sant att det går isbjörnar lösa på våra gator. Jag tyckte att det var synd att förstöra den bild de hade, så jag berättade att isbjörnarna hade kommit i flock för att semestra i våra varmare trakter och att några hade beslutat sig för att stanna för gott. De hade blivit en del av samhället. Det var mycket intressant tyckte öborna och ville höra mina historier varje dag, men vi var tvungna att resa vidare. Vi skall till Chile och handla.
Ugglas


Kära Mor,
Vi har närmat oss målet utan att veta om det. Det var kallt när vi rundade Kap Horn och de kyliga vattnen nära Antarktis. Jag pratar inte längre om Chile och isbjörnarna med Stenen. Hoppet har nästan lämnat oss. Men så en solig morgon ser vi Chiles kust. Vi stiger iland och ser att mycket har hänt. Jag plockar fram ett skrynkligt papper ur fickan där man knappt kan läsa vad det står längre. Våra pengar har heller inget värde. Vi kan väl bo här ett tag nu, säger jag till Stenen. Det är med lång tystnad som stenen tittar på mig denna soliga morgon. Jag tar det som ett ja.
Ugglas


Mönstren finns i flera färgställningar. Dockmöblerna är gjorda av Signhild Häller, Stens mor.
Namn på mönstren med början ovanifrån:
Bohuslän
Djurvänner
Resan över havet
Är det verkligen sant att det går isbjörnar på gatorna i Göteborg?
Valparaiso
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar